Bröderna Fleischmann nämns endast som ägare under företagsnamnet. Även detta talar för de goda relationerna mellan de båda familjerna (om man avser fördelen att inom marknadsföringen använda sig av det välkända namnet).

Parallellt med försäljningen av Doll-produkterna började man 1938/39 att tillverka prototyper till lokomotiv och personvagnar av spårvidden 0. De få prototyper som finns kvar ger slutsatsen att man försökte konstruera modeller som efterliknade förebilderna så bra som möjligt och lämna leksaksjärnvägens område. Bland annat handgjordes delvis väldigt avancerade modeller av så kallade ”kjolvagnar”, modernaste snabbtågsvangnen på 1930-talet,  och av strömlinjeformade släptenderlok av modellerna 03 och 06. På grund av andra världskriget kom dessa modeller dock aldrig till serieproduktion.

För att under senare delen av 30-talet överhuvudtaget få tag i tillräckligt med råmaterial  producerade Fleischmann liksom andra leksaksföretag vid sidan av krigsskeppen även leksaksmaskingevär som passade ihop med de 7cm stora massiva figurerna av den tiden.

Under de senare krigsåren var leksakproduktion förbjuden och Fleischmann tillverkade bland annat gasmasker, ammunitionsbälten samt tallrikar och muggar i plåt.

År 1944 flyttades en del av produktionen till Dinkelsbühl. Som tur var förstördes fabriken i Nürnberg bara delvis under kriget så att tillverkningen kunde återupptas redan i juni 1945.

Vid sidan av några leksaker från förkrigstiden (nu till stor del ämnade för export) tillverkades nu också ryktskrapor, potatisskalare, draperistänger, lås och andra bruksvaror.Denna produktionsgren bibehölls till 1948 års valutareform.

I april 1948 reparerades även fabriksbyggnaderna vid Kirchenweg. Redan nu jobbade 27 personer åt företaget.

På höstmässan i Frankfurt 1949 lanserade Fleischmann modelljärnvägen med spårvidden 32mm skala 0.

Det var det första modelljärnvägssystemet med två ledare och likström. Till skillnad från de vanliga rälerna med plåtslipers gick det nya systemet på metallräls med pappslipers.

Såväl tvåledarsystemet som de låga pappsliprarna är en milstolpe i riktning mot dagens modelljärnvägsräls. 

Tågen som kom 1949 var till en början med tenderloket U/E320. (U/E  = urverksdrift/eldrift) och släptenderloket U/E 325. Den gröna tvåaxliga personvagnen nr. 400 och tillhörande bagagevagnen nr. 401 kompletterade bilden. Godsvagnarna som Shell-tankvagnen och godsvagnen med tak som presenterades på mässan har dock vissa skillnader i jämförelse med serieprodukterna.

På godsvagnens båda långsidor kan man läsa ”DR” och tankvagnen hade en böjd stege utan plattform och ordet ”SHELL” stod skrivet på båda sidor av stegen. Båda vagnarna erbjöds i just detta utförande för några år sedan på en loppmarknad i Hannover.

År 1950 lanserades elloket E19. Detta lok levererades i grönt, rött och även blått. Året därpå utvidgades modellprogrammet med ytterligare ett släptenderlok, fyraxlade expresstågvagnar och tvådelade rälsbussar.

Rälsbussen tillverkades med röd och cremefärgad/röd lackering. Sistnämnda versionen erbjöds enligt samlarutlåtanden under 50-talet ett antal gånger i nordtyska området.


 Fleischmann katalog sent 40 - tal

 


Logotype 1950 – 1966


Logotype 1930 - 1950


Källa: Fleischmann kataloger 1953-57
 
Fleischmann från plåttåg till modelltåg 1887-2000
Övers. Anja Hase
Samanställt. Sten-Olov Eliasson

© 2010 Fleischmannmuseum.se | Kontakt